Forskarrapport

I en forskarrapport, skriven av Johan Rådberg Docent KTH, från ett forskningsprojekt, BASIS-projektet

(Bebyggelsetyper, Attraktivitet, och Social sammansättning i Stockholm), som bedrivits vid KTH och som avsåg olika bebyggelsetyper i södra Stockholm, framgår det tydligt att den mest attraktiva formen för att bo och leva är i ett samhälle där trygghet och harmoni är inbäddat.

I nedanstående figur så belyses vilka delar som påverkar attraktiviteten i boende. Vi översätter detta till vår önskade målbild om en trädgårdsstad i Ösmo.

Resultat ur BASIS-undersökningen

Lägesfaktorerna kan inte förklara graden av attraktivitet

"BASIS-undersökningen visar genomgående att sambandet mellan attraktivitet i ett område och dess läge (närhet till centrum, tunnelbana, detaljhandelscentrum etc.) är svagt eller obefintligt."

2.Kvarterstypen har avgörande betydelse för attraktiviteten.

"BASIS-undersökningens viktigaste resultat är det starka sambandet mellan graden av attraktivitet i ett område och typen av bebyggelse. Kvarterstypen är den enskilda faktor som har störst förklaringsvärde för attraktiviteten; lång större än de olika studerade närhetsfaktorerna"

3.Huvudregel: småskalig bebyggelse är attraktivast- i förortzonen

Om man jämför de olika bebyggelsetyperna inbördes framträder ett tydligt mönster. De mest attraktiva bebyggelsetyperna är småskalig bebyggelse bestående av friliggande villor, radhus och blandad träd-gårdsstad. De minst attraktiva bebyggelsetyperna är storskalig bebyggelse bestående av loftgångshus och varianter av friliggande höghus. Huvudregeln skulle kunna formuleras som "småskalig bebyggelse är attraktivast".

En kvarterstyp som är intressant i detta sammanhang är "Trädgårdsstad", som består av blandning av flerfamiljshus och enfamiljshus på kvartersnivån. Kvarterstypen trädgårdsstad har attraktivitetsindex 165, vilket är högt och ligger i nivå med innerstadens attraktivitet.

4.Rangordningen i attraktivitet är oberoende av upplåtelseformen.

Resultatet av undersökningen visar att man finner samma rangordning mellan olika kvarterstyperna inom de olika delmarknaderna, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt: Samma rangordning som i totalmaterialet.

Man finner vidare att delmarknaden för bostadsrätt och äganderätt ligger på en generellt högre nivå än delmarknaden för hyresrätt; detta var väntat. Intressant är att det inte finns någon påtaglig skillnad mellan de olika upplåtelseformerna i de mest attraktiva bebyggelsetyperna. Andelen resursstarka personer ligger på samma höga nivå i kvarter med hyresradhus som i kvarter med ägda hus eller hus upplåtna med bostadsrätt.